- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
197

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart de beträdt sandgången, gick George raskt framåt
allén. Han, som alltid handlade snabbt och
målmedvetet, hade helt enkelt föresatt sig att redan denna
afton fråga den unga flickan, om hon ville bli hans
hustru. Tio steg från huset öppnade han munnen
för att uttala, hvad som låg honom på hjärtat, men
vid det elfte slöt han den åter med en förlägen
hostning. Inför afgörandet svek honom hans vanliga
säkerhet.

— Hm! hostade han hjälplöst.

— Hvad sade ni? frågade señorita Gloria
uppmuntrande.

— Señorita...! George sväljde ett par gånger
och sökte förtviflad en fortsättning. Så utbrast han
brådstörtadt. — Hvilken vacker afton! Luften är mild
som en smekning.

— Ja, det är vackert väder, medgaf señorita
Gloria besviken och lösgjorde sin hand från hans arm.

Ännu aldrig hade George känt sig så hjälplöst
tafatt. Han hade själf intrycket af, att han spelade
den löjlige älskarens roll i någon idiotisk fars och med
en ursinnig åtbörd, som hon dess bättre icke såg,
sade han uttryckslöst blott för att bryta den allt
obehagligare tystnaden.

— Det var förfärligt vänligt af er att följa med...

— Åh, det var ju ni som följde mig. — Det låg
tydlig missräkning i hennes tonfall, och trots mörkret
inbillade sig George kunna se hennes öfverläpp krökas
till ett hånleende.

Så var tystnaden där igen. Något som bra mycket
liknade vrede fick makt med George. Hvarför begrep
hon honom icke utan ord, tänkte han. Orden voro
ju endast ofullkomliga omskrifningar för tankarna, att
uttrycka känslor däremot, till det dögo de ej. Nej,
där gick den vackra flickan stum och stel bredvid
honom, och dock anade han af hennes reserverade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free