- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
212

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommandobryggans räck, och det rödbrusiga ansiktet
visade sig.

— Hvad är ni för en galgfågel? ljöd kaptenens
första fråga.

— Känner ni igen mig? — George lyfte hatten
af hufvudet och vände sitt ansikte mot kaptenen.

— Har inte haft förmånen att göra någon bättre
bekantskap här i landet, svarade kaptenen försmädligt.

— Se noga på mig, O’Connor!

Det låg något i tonen mer än i orden, som
gjorde kaptenen böjd att lyda uppmaningen.

— Min själ... det är inte tänkbart... jo,
sannerligen... Hallå, styrman! Bort med bössan och
ut med jollen, det är unga Harrison i egen person.

När George en stund senare steg ombord på The
Princess, skedde det med mycket blandade känslor.
Han hade en skarp hälsning på tungan, ty det var
ej osannolikt att kapten O’Connors halsstarrighet
kunnat omintetgöra hela hans plan. Men när han
såg den gamle sjöbjörnen, ännu misstrogen och
argsint, komma emot sig, när han lät blickarna fara
öfver denna besättning af skandinaver och irländare,
åt hvilka kaptenen meddelat sina känslor, och som
nu stod uppställd på däcket för att hälsa redarens
son, blef han nästan mot sin vilja varm om hjärtat.
När han så hörde den vid masten fastspikade flaggan
smälla för vinden, fylldes hans sinne af stolthet.
Ensamma på ett strandadt fartyg hade dessa tjugotvå
män bjudit ett helt land spetsen. Starkare än nu
hade den unge mannen aldrig känt hur dyrbara hans
lands färger voro honom. Hans ögon blefvo fuktiga
och förebråelsen på hans läppar uttalades icke. I
stället gick han med framsträckt hand emot O’Connor.

— Tack kapten, i unionens namn, tack!

Kapten O’Connor blängde från sidan på honom.

Han gjorde en ansträngning att fatta och trodde sig
ha förstått, ty han utbrast:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free