- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
220

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Harrison, så man får inte begära, att jag skall vara
hemma i jobbet med ens, ropade han åt George,
då han en dag sprängde förbi tryckeriet, hvars
pressar dunkade utan afbrott. — Men låt mig bara vara
med om en enda till, och jag känner på mig, att jag
skall bli en öfverdängare. — Han försvann i en
hvirfvel af damm, och de adjutanter, som följde
chefen, trafvade leende efter.

Ett obestridligt faktum var, att kavalleriet
afgudade sin general. Alla visste, att en strid var
oundviklig, men med Jim Cox i spetsen hyste
manskapet ingen fruktan. Det blef därför lätt
förklarligt, att den militära makten småningom samlades
i general Cox’ järnnäfvar. Infanteriets chef, som
anat ministrarnas tvekan inför det företag, hvarpå
de inlåtit sig, tänkte först och främst på sin egen
säkerhet och öfverlämnade beredvilligt kommandot
åt kavalleristen. Han fyllde emellertid redligt sina
förpliktelser och kunde efter tre veckor skryta
med, att infanteriet gjorde honnör nära nog lika
stramt som preussiska gardestrupper. När denna
viktiga gren af den militära utbildningen fullbordats
öfvergick han till noggrann marsch. Under tiden
hade Jim Cox lärt kavalleristerna handtera karbinen
och bibringat dem en åtminstone för Costa Negra
ovanlig skicklighet däri.

— Hör nu, Cox, om vi skulle afskaffa de långa
lansarna, föreslog George en afton, då de båda
vännerna samtalade en stund. — De hindra endast
karlarna och äro inte till ringaste nytta.

— Jag har nog funderat på saken, Harrison.
Men folket tycker om de klumpiga stakarna, man
är van vid dem, ser ni. Och så tycker man, att
det ser pittoreskt och trefligt ut. Att vara prydlig
är ändå hufvudsaken för en militär, som ni vet.
Vi låta dem allt behålla lansarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free