Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Don Telesforo.
— Är det här ett riktigt slag?
Den tillfrågade svarade ej utan riktade blicken
mot sin center. Infanteriets befälhafvare hade
nämligen låtit sitt manskap lämna ställningarna och
formera sig kompanivis i en liten fördjupning, som
lämnade ett tillfälligt skydd mot de anfallandes eld.
Hans folk hade ännu icke lossat ett skott och syntes
heller icke ha lust att göra det. Kavalleristerna
bakom dem vände plötsligt om och redo långsamt
mot den lilla hvita haciendan. De visade tydlig
motvilja att utsätta sig för fiendens hörbarligen
mycket besvärande eld.
— General Cox, sade don Telesforo för andra
gången — går det alltid till så här?
— Ja, när man har kålhufvuden till befäl och
pultroner till soldater.
— Ni anser väl inte slaget förloradt? — Gamle
don Telesforo var högröd i ansiktet och knöt handen
kring sitt paraply.
— Så förloradt det kan bli. Se där... se där!
— Jim Cox darrade på rösten och pekade med en
förtrytsam rörelse mot infanteristerna, som just
lämnade fördjupningen.
Samtliga karlar hade vändt gevärskolfvarna i
vädret och gingo att förena sig med fienden. Detta
var i och för sig ingenting ovanligt i Costa Negras
krigshistoria. Don Telesforo blef heller icke
öfverraskad.
— Jag skall utmana den där slyngeln... efteråt.
— Han menade centerns befälhafvare.
— Tänk på att rädda ert eget skinn, señor!
Alcosta är ju inte mild mot sina fiender.
— Det var bra att ni påminde mig om den
individen. Jag skall utmana honom också en gång till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
