- Project Runeberg -  Affären Costa Negra. Roman / Senare delen /
266

(1910) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag är strax färdig. — För tusan, hindra mig inte!
Aj, min liktorn!

Den bredaxlade lansiären styrde sin häst in i
virrvarret för att hastigt affärda sin herres
medtäflare. Han hade redan höjt sabeln till ett nytt
hugg, då i detsamma en salva från maskingevären
trasade sönder luften. Detta ljud, som hvarken
lansiärerna eller deras springare någonsin skulle förgäta,
kom honom att hejda sig. Damernas skrik, larmet
och nödropen drunknade däri. Det var intet tvifvel
därom, på ett styckes afstånd hade de ohyggliga
kulsprutorna börjat sitt förstörelseverk. José gaf sin
häst ett slag öfver länden med flata klingan och utan
att göra sig reda för, hvad som verkligen händt,
arbetade han sig skrämd ut ur trängseln och flydde.

Samma paniska förskräckelse grep de öfriga
anfallande vid blotta ljudet af maskingevärens oväsen.
Alla, som voro i stånd därtill sprängde besinningslöst
bort. De hvilka ej kommo undan fort nog, blefvo
upphunna af George, som i spetsen för resten af
matroserna och mulåsnedrifvarne rusade efter de flyende.
På några minuter var anfallet tillbakaslaget, och
lansiärerna skingrade som agnar för vinden.

Quiroga, hvilken angripits af ett dussin karlar,
hade störtat under sin skjutna häst. Några steg
från fadern, som trotsigt såg döden i ögonen, sökte
señorita Gloria förgäfves tygla sin vettskrämda
springare. Hennes ögon voro onaturligt uppspärrade,
och, inseende sin maktlöshet, släppte hon tyglarne
och grep med bägge händer fast i djurets man. Det
var endast med yttersta möda hon förmådde hålla
sig kvar på hästen, hvilken dansade rundt på
bakbenen. Hon urskiljde otydligt, hur en häst blödande
stupade tre steg ifrån henne och uppgaf ett gällt
skri, när fadern föll till marken.

På långt håll svarade George med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:48:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/costanegra/2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free