Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betänksam min. Så höjde han på axlarne. Hvad
han tänkte eller ville ägde ingen betydelse härvidlag,
dessa båda egensinniga barn skulle under alla
förhållanden drifva sin vilja igenom. Han tryckte
Georges hand och höjde sedan lekfullt hotande fingret
mot dottern, som kärleken förvandlat, så att han ej
kände igen henne.
— Tack! sade George och besvarade hans
handtryckning. — Vi två kunna aldrig bli kvitt.
Quiroga log och såg sig omkring. Detta frieri
medan maskingevären ännu fräste bly måtte ha
kommit lägligt eller ej, det var nu afgjordt liksom
striden. George väcktes ur sin lyckostämning af de
sårades jämmer. Han nickade åt Gloria, och hon
förstod honom. Hvem om inte han skulle hjälpa
och råda och bringa reda!
Strax efteråt hade maskingevären tystnat, sedan
deras kulor mejat ned ett stycke skog. I samma
stund anlände de förstärkningar, som nu icke längre
behöfdes. Kompaniet från Puerta Barajos kom i
språngmarsch norrifrån och en ryttartrupp sprängde
med lösa tyglar till stället. Ehuru de ej hunnit
deltaga i striden, lät George dem icke sakna
sysselsättning. Infanteristerna beordrades taga hand om
de sårade, bland hvilka finansministern befann sig,
samt med dem och damerna bilda eftertruppen. De,
som förblifvit oskadade samlades kring presidenten
och ministrarne och redo skyndsamt söderut.
Öfverrumplingen, som varit så nära att lyckas,
hade väckt alla ur deras bekymmerslöshet. Alcosta,
kuppens mästare, hade visat klorna, och man insåg
nu, hur farligt det var att skänka honom andrum.
När därför don Telesforo utropade: nu är det vår
tur, mottogos orden med gillande och alla nickade
ett bistert instämmande, då den gamle herrn pekade
söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
