Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— En förutseende man, sade Alcosta vänligt
och vadade ut i vattnet.
Roddarne sköto från land och båten gled genom
hamnbassängen. Den korta sträckan var snart
tillryggalagd, och båten skrapade mot en stor ångares
fallrepstrappa.
— Kuriren! ropade kammartjänaren uppåt
fartyget.
— Redan? svarade en röst. — Det var då ingen
brådska, vi gå inte förrän i öfvermorgon.
— Carramba! — Alcosta tvekade, men icke mer
än ett par sekunder. Sedan räckte han upp
kappsäcken med värdehandlingarne och sade. — Tag
emot den här! Men håll den, så jag ser den! —
Han äntrade vigt upp för trappan. — För mig till
kaptenen!
Ångarens befälhafvare hade nyss slutat sin
aftonmåltid, då Alcosta trädde in till honom.
— Hvad betyder det, att ni inte går i natt,
som...
— Kontraorder från rederiet. Några tusen balar
tobak och en laddning bomull skall lastas in i morgon.
— Hur mycket begär ni för att afsegla... låt
oss säga om en timme?
— Det är otänkbart. Inte en gång er
president, och han skall ändå vara en riktig bandit, skulle
kunna förmå mig därtill.
Alcosta knäppte lugnt upp rocken och visade
sin frackkostym med alla ordnarne.
— Jag är presidenten don Juan Alcosta, sade han.
Kaptenen tog ett steg baklänges.
— För tusan! — Ja, det hjälper inte ändå,
ljöd svaret, så snart han hunnit hämta sig från sin
öfverraskning.
Alcosta mätte honom med en lång,
genomträngande blick. Han såg ett bredt slätrakadt ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
