Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alcosta betraktade George en lång stund under
tystnad. Så hvisslade han hånfullt och sade:
— Man kan ju börja om igen, när tiden är inne.
— Señor Alcosta! hör uppmärksamt på mig en
minut.
Expresidentens min var till en början spefullt
artig, men efter att ha lyssnat några sekunder ändrade
han uttryck.
— Inom kort tid kommer jag att representera
ett konsortium, som i constanegranska företag
placerat... låt oss säga en milliard. Ni inser
säkerligen att hvarje rubbning, som kan äfventyra de
olika aktieägarnes utdelning, skall framkalla en storm
af ovilja. Dessa känslor skola sprida sig till
kongressen, och ni kan vara öfvertygad om, att man
skall veta skydda sig mot hvarje försök i den
riktning, ni nyss antydde. Som representant för dessa
många tusen aktieägare kommer jag inte att tillåta
det minsta störande ingrepp i affärernas gång.
Alcosta hade blifvit mycket allvarlig.
— Låt oss tala om något annat, sade han bryskt.
De talade om annat, och don Juan Alcosta visade
sig vara en mångsidig begåfning. Han och George
tillbragte några synnerligen angenäma dagar i
hvarandras sällskap och skildes nästan med saknad i
Galveston, där George landsteg för att med
järnvägen färdas vidare. Strax innan den unge mannen
lämnade ångaren, sade Alcosta.
— Det är afgjordt, att jag skall tillbringa mina
återstående dagar som privatman.
— Jag lyckönskar er till beslutet!
Utan att blinka uthärdade Alcosta Georges
forskande blick.
— Ifall ni framdeles kommer till Paris, skall
det bli mig ett nöje att mottaga er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
