Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K.
var marskalk på vårt bröllop —- så duger nog
egaren också."
Det behöfdes icke mera, än detta min fars
utan tvifvel välmenande, men i mitt tycke högst
malplacerade skämt om en ny friare, för att
med ens förjaga allt mitt tillkonstlade lugn,
och jag skyndade, utan att svara, upp på
mitt rum.
Här bröt den länge återhållna stormen
lös och jag egnade den afskedade älskaren så
varma tårar, att jag slutligen, i ett ögonblick
af sans, med bäfvan frågade mig sjelf, om jag
ångrade milt afslag.
Men nej! det gjorde jag dock icke. Jag
kände att jag till och med i denna upprörda
stund skulle handlat på samma sätt. Men just
den omständigheten, att jag ej kunde ångra
mig, endast ökade min smärta, emedan den
utestängde allt hopp och framhöll den
obevekliga nödvändigheten af att allt oss emellan må*
ste vara oåterkalleligen slut. Jag anklagade
mitt öde, som fört i min väg denne rikt
begåfvade man, utan alt tillåta mig att älska
honom. Jag anklagade försynen, som gifvit
honom alla kärlekens vapen, då den ej jemväl
gifvit honom ett trofast hjerta.
Han bade varit min första känsla, min
första rosiga morgondröm; och en aning sade
mig, att jag aldrig vidare skulle drömma den
drömmen. Icke underligt då, att jag sörjde
Agne* Tell. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
