Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Otta tycktes återigen förisad, var återigen
samma metalliska personlighet, men vid en
betydelsefull blick utan ord från hennes bror,
fogade hon sig stolt och bjöd mig armen på
en promenad genom våningen.
Det var så besynnerligt att gå vid denna
arm. Den höll sig alls icke intill min. Nej,
jag kände icke ens beröringen deraf och ändå
kände jag en smygande iskyla från handleden
upp till axeln. När vi passerade förmaket,
uppehöll oss Jakobina med några ord till min
förmån, frågade mig, huru gammal jag var,
och då jag upplyste det, gjorde hon i sin tur
den svårlösta slutsatsen att jag var nära två
år yngre än Even. "Huru besynnerligt!" —
sade Jakobina och drog en moderlig suck.
Delta tycktes äfven Otta med en viss
med-görlighet böjd alt erkänna, men då Jakobina,
med sin förmåga från det ena till det andra,
ville börja en detaljerad beskrifning öfver
fägringen vid olika åldrar, till exempel emellan
sexton och trettioåtta år, då drog Otla mig
undan och vi spatserade vidare.
"Tycker du om blommor?" sade hon, när
vi hunno till en stängd dörr, och tillade för
första gången med ett vänligt småleende:
"Det är väl naturligt. Kom, skall du få
se min blomstersal!"
Växter af de mest olika slägter och
färger fyllde det stora rummet. Somliga stodo
tillsammans i pikant kontrasterande grupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
