Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
för sina döttrar. Men han hade varit oböjlig
alltigenom och efter hvarje afslagen attack
blifvit oåtkomligare än någonsin och med mer
än vanlig sjelfbehaglighet lekt med den
öfverdådigt tunga och preliösa knippa af
pitscbaf-ter och urnycklar, som vid en tjock guldkedja
välde fram ur västfickan och slamrande
förkunnade en man, den der icke hade ondt om
hvad som klingade.
Jag satt nu med blicken lastad på hans
ståtliga herresäte och tänkte på dessa
iakttagelser, då jag tyckte mig höra det der nyss
omförmälta slamret, hvarföre jag såg upp, men
märkte ingen annan än Père Noble, som
genom en vänlig fnysning gaf sin närvaro
tillkänna. I fullt förlitande på att vara ensam
med min raggiga vän började jag en vanlig
hund-kommunikation.
"Kom hit, käraste Père Noble!" sade jag.
"Kom hit gubben! och lägg hufvudet i mitt
knä! så ja, Père Noble! jag tror det smakar
det. Hvar har du din herre, är det en god
herre han har, gossen min?"
Père Noble spetsade öronen, gläfste till
med en bejakande nickning och vände sig på
samma gång som jag emot "min herre" sjelf,
som småleende lyssnat på mina ord.
"Säg sjelf!" — yttrade han skämtsamt —
"nog är han, i Père Nobles och i sin egen
tanka, god som guld, men vi begge äro
kanske något partiska. Hvad tror du sjelf?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>