Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Jag smålog. Det löpte många tankar
genom min själ. I alla fall fann jag denna
mans sätt ganska trefligt och sade honom
alt hur god han än var, så var han knappast
god nog för det förtjusande Norehjem, som
jag till och ined skulle sätta öfver sjelfva
Elf-dala, endast jag ej för mycket saknade den kära
elfven, som gifvit det sitt namn."
"Elfven ?" — upprepade han — "Hvad
är det för märkvärdigt med en elf?"
"Del märks att du aldrig sett en sådan.
Annars skall jag upplysa, att ingenting på
jorden kan jemföras med dess snöhvita
näckrosor, dess behagfulla bugter, dess stilla sorl,
dess ..."
"Hör man på! — afbröt han mindre
artigt — "Har man redan hunnit tiden för
elfvens ljufva sorl. Hur gammal var det du var,
Agnes?"
"Jag har två gånger redan omtalat att jag
snart är sjutton år."
"Åh, för tusan, det var sannt! Förlåt mig,
min stora verldserfarna dam. — Jaså sexton,
nej, snart sjutton år. Nå jag medger, då kan
man ha anspråk på att vara hunnen till:
elfvens sakta sorl — var det icke så?"
"Jo, det var så", svarade jag. "Men jag
tycker i alla fall rätt mycket om delta
vattenfall, äfvensom fjällarne der uppe och fjorden
och mycket annat. Herrn till Norehjem har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
