Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
nog sjelf sina poetiska ingifvelser, det syns
pà ordnandet här. Det är mycket lyckadt."
"Det fägnar mig att du tycker sà och jag
förlåter derföre alt du anser mig poetisk,
något som kanske jag sjelf skulle uteglömt vid
min karakteristik. Kom med mig upp på öfre
terrassen, så skall jag uppsöka den vackraste
rosen, värdig att pryda.... Dina sjutton år,
med sitt ljufva sorl, la fylla meningen."
Han hjöd mig armen, afbröt en till
hälften iilslagen mossros och fästade den vid
venstra sidan i milt hår och såg ganska lifvad
ut. "Den der tar sig ej illa ut. Vi få höra
hvad far säger. Jag Iror ban är något svag
för oss, är det inte så? Se här min kära
bror", tillade han då min far nalkades oss.
"Hur ser hon ut nu? Är det någonting, så är
hedern min."
Min far log med ett eget leende, kysste
mig på pannan och erkände att Olof
Björn-staad hade hedern.
Vid frukosten, som var dukad under det
gamla kastanieträdet, uppenbarade sig Otta,
som beklagade med sedig långsamhet att jag
varit så tidigt uppe, att hennes kammarjungfru
ej hunnit vara till någon tjenst, bad mig att
jag öppet måtte tillkännagifva mina
önskningar och ursäkta denna första försumlighet.
"ingen skada skedd!" — ropade
konsulin-nan — "då hon haft så godt ombud. Nå
jag må såga: Att Ole sjelf fästat flickan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
