Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Jag hade icke länge varit på Norehjem
innan jag gjorde en bekantskap, som roade
mig mycket. Det var Ottas lilla beskäftiga
kammarjungfru, en person af icke så ringa
betydenhet, emedan hon var den enda, som
hos den stränga matmodren njöt förmånen af
ett förtroligare närmande. Lilla Margit var
dock ingalunda något aftryck af sin
herrskarinna. Hon var uppfostrad i konsulinnans
familj och hade endast sedan tre år varit Ottas
ögonsten, ett förhållande som ej lät förklara
sig på annat sätt, än genom kontrasternas
dragningskraft. Margit var sjutton år,
mycket frispråkig, mycket nyfiken, mycket kokett
och mycket tillgänglig.
Hon inträdde till mig alla morgnar med
en ursägtande nigning, en allt öfverfarande
blick och en förfrågan om hon ej fick hjelpa
till vid toiletten.
Jag brukade aldrig biträde härvid och hade
derföre hitintills afböjt hennes tjenstaktighet,
men denna morgon ovanligt trött kastade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
