Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
"Det är bra elakt alt påstå, att jag
rodnar, då jag ej kan begripa hvad jag skall
hitta på att rodna för."
"Hvad vet jag? — En ung ridderlig
löjtnant är ändå något", — svarade han retsamt
och aflägsnade sig under tillkännagifvande att
fruntimren väntade mig i salongen.
Der fanns dock ingen, hvaremot jag hörde
röster från kabinettet, dit jag alltså ämnade
inträda, men fängslades af följande utrop från
Jakobina:
"Ja, jag tillstår att jag är sjelf fallen från
skyarne. Hon har eröfrat honom — det
säger jag och det vore en löjlighet att motsäga."
Jag ville hvarken lyssna eller gå in, utan
började slamra med några böcker på ett bord
nära intill dörren för att väcka de
samtalandes uppmärksamhet, men det hjelpte ej, ty
konsulinnan fortfor till svar på något yttrande
af Otla:
"Ack kära vän! — inte är han väl så
gammal — unga karlen!"
"Är ban inte gammal, då han är dubbelt
så gammal?" svarade Otta. "Min bror har
aldrig varit barnslig, det vet du, och jag skulle
just vilja veta, hvarföre ban skulle bli det på
gamla dar!"
"Är det någon förmögenhet?" yttrade
Jakobina efter en paus.
"Skulle kanske min bror äfven se på nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
