Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Jakobina med sin son vid armen, skyndade
emot mig på halfva vägen — den senare
helsande med ganska intagande artighet. Såvidt
var det godt och väl, men då jag kastade en
blick omkring mig, brände mig plötsligt en
olidelig värme ända till hårfästet, ty alla de
blickar jag mötte förargade mig.
Ur Jakobinas ögon strålade en småleende
ursäkt för mina purprade kinder. Otta
smålog äfven, för första gången, i det hon lade ,
handen på min axel, undrande hvar jag varit
hela dagen.
Olofs blick uttalade precist detsamma, som
hans vanliga meningsfulla: "Jo! Jo!" och den
unge herrn framför mig hade detta
sjelfbehag-liga leende, som påminte mig om förflutna tider.
O, huru gerna jag velat uppoffra mig för
en fallucka under golfvet om det varit
möjligt! Men det fanns ännu en blick qvar och
det var min fars. Den uttryckte hvarken löje,
torrolighet eller tillfredsställelse. Missnöjd och
förvånad såg han ut och missnöjd förblef ban
under bela middagen, som dock snart genom
konsulinnans högljudda munterhet blef lik alla
andra middagar i detta gästfria hus.
Efter måltiden steg Jakobina bullersamt
upp, bjöd mig förtroligt armen och vi
aflägsnade oss, lemnande herrarne.
"Det är en ganska vacker dag i dag, min
söta! sade hon. .Låt oss sätta oss här under
kastanjen och språka förtroende en stund. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
