Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
klarade hans solbrända anlete. "Nej, gode,
kåre Erik! Det vill jag icke, ty det kan jag
ej. Som en bror älskar jag dig och skall
alltid älska dig; men ..."
Jag behöfde ej fullborda meningen, ty Erik
var försvunnen och jag såg honom ej åter
förrän dagen derpå. Han hade för min far
föreburit ett hastigt illamående och rest
ensam hein.
Det smärtade mig outsägligt att hafva
nödgats gifva den hederlige gossen detta afslag,
och bela aftonen satt jag och grubblade
vemodigt derpå. Jag såg väl de dansandes yra
omkring uiig, hörde kavaljerernes fadda och
meningslösa prat och deras moitièers
tillgjorda repliker, fruarnes pladder och de gamla
mamsellernas bitande anmärkningar; men jag
var med min själ långt borta från verlden
omkring mig, och jag blef icke i ringaste grad
förvånad då jag hörde mig tilltalas af eti röst,
hvars vackra tonfall just då sysselsatte mitt
minne.
"Hvarom drömmer ni, fröken Tell?"
yttrade denna välkäuda röst.
"Om er, kammarjunkare von Zellsings!"
svarade jag skämtsamt.
"Jag nästan fruktade det, ty jag såg att ni
drömde om något, som icke behagade er."
Jag hade emellertid hunnit alt samla mig
och frågade albrylande, hur det kom sig alt
ban ännu var på orten, då ban hade sin egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
