- Project Runeberg -  Agnes Tell. En äktenskaps-historia /
132

(1861) [MARC] Author: Rosa Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

"Var så go’. herr Crevèr" — sa’ jag —
"hur gick markDa’n?"

"Jag tackar, Gertru, som intresserar sig
för mitt bästa. Markna’n gick inte, för
Gertru’ gick inte" — sa’ lian, som alltid var
qvick.

Fröken förstår jag kunde ingenting svara.
Det blef så der tvärt före. Jag tog upp
psalmboken, som låg i fönsterkarmen se’n sönda’n,
och sa’ att hon börjar bli sliten i ryggen —
sa’ jag.

"Det fägnar mig!" sa’ Crevèr.

"Ja så, herr Crevèr står inte på mitt
bästa — sa’ jag. — Det tycktes han inte vilja
svara på, utan tog ett litet papper ur västen
och derur en slät ring, som ban höll fram i
dagern och såg så der småslug ut.

"Vet Gertru hvad det är för ett finger,
som inte får begagnas förr än en ä’
förlofvad?" sa’ Crevèr.

"Åh, det vet visst herr Crevèr sjelf" —
sa’ jag.

"Det vet jag inte, Gertru! Men kanske är
det den Gertru redan har ring på?"

"Ja, den brukas i Norge."

"Då har hon kanske fålt den också der?"

"Ja, det har jag" — sa’ jag och
berättade historien, som fröken vet. Men Crevèr
trodde inte, han. Ju mer jag försäkrade, ju
rasnare blef ban, tills han till slut sa’ att han
ville fria till mig med ens, — ban hade i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:41:17 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cragnes/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free