Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
den tanken tagit med sig både bok, handskar
och ring, om jag bara kastade den
norrska ringen i elden på stund — sa’ han.
Det var ett prof, som inte många varit
ute för. Alltid var det ett kärlekstecken på
Crevèr, men det var mer vildsint ändå. Jag
svarade också: "Jag ger inte bort en norrsk
gåfva lör en svensk" — sa’ jag.
"Jag vill inte vara i kompani med den
norrska klädeshandlaren" — sa’ Crevèr.
"I en sådan ärbarhet?" — sa’ jag.
"Tvärt i elden!" — sa’ Crevèr.
Jag gjorde’t inte ändå, fröken! Mitt öde
ville väl inte. Crevèr steg upp, talte
kärleksord, så jag aldrig maken hört, pekade på
boken, pekade på ringen och bad så en kunde
bli förgångeu. Jag försäkrade honom att jag
ville bli sams med honom, men inte för ett
så barnsligt pris.
Då reste han sig med en gång och talte
så högtidligt soni presten i kyrkan: "I
morgon skall du söka mig förgäfves öfverallt,
Gertru, utom i Nordsjöns böljor."
Jag blef förskräckt, kan fröken förstå, och
ville ta’ tillbaka hvartenda ord, men det var
försent. Han va’ ute på dörren innan jag
visste ordet af. Och nu blef ett sökande och
ett undrande, lör han kom inte tillbaka den
dagen och inte dagen derpå heller. Då gick
jag till herrskapet ocli talte 0111 alltihop. De
tröstade mej och sa’, att en sådan galning in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
