Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kk%
emellan tvänne himlar, så lugn och
spegel-blank var här dess yta.
"Ser du najaden nere i djupet?" — sade
han; och då jag lutade mig fram, slog han
armen omkring mitt lif och lät mig i böljan
skåda mitt eget rodnande ansigte, lutadt mot
hans hjerta, och jag kände mera än hörde
hans hviskande fråga. Min mun öppnade sig
till svar och just som det lilla ordet, blygt
och varmt, trädde ut i verlden, uppfångade
han det med sina läppar.
Och dermed var allt förklaradt och
besegladt!
Jag hvilade en stund qvar vid det hjerta,
som så slutit sig intill mitt, men jag uppsteg
och bad honom att få sätta mig vid hans
fötter, sitta der med mig sjelf och rått tacksamt
öfverväga, att jag nu var hos honom, som jag
med sådan tillförsigt kunde och ville blicka
upp till.
Men ban förbjöd mig det och sade att jag
för ingen del fick hängifva mig åt så
ödmjuka känslor. Då jag vidhöll min begäran
under försäkran att jag skulle känna mig så
trygg och lycklig på den platsen, frågade han
oroligt och allvarligt’: "Agnes, har du pröfvat
dig tillräckligt?"
"Du stora, stora barn!" — svarade jag,
tog hans hand och kysste den.
"Det éer kunde varit på bättre plats" —
smålog han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
