Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
före du en gång på Norehjem bad att få låna
min ring. Men huru kunde du då veta . . ."
"Jag visste allt hvad jag behöfde veta.
Jag visste att jag åtminstone var för evigt
bunden; och om den lilla ringen förmenats
en värdigare plats, skulle dess öde bli att
hvila vid milt hjerta i lifvet och i döden."
Morgonen derpå vexlades
trohetssymboler-ne i närvaro endast af min far och min
gamla trogna Gertru, som log och grät ömsom,
log då hon såg på mig och grät då hennes
öga halkade ned till ringen på hennes eget
finger, den skickelsedigra ring, som herr
Crevèr velat kasta på elden.
Och nu följde en lid, som hvar och en
känner till, en tid af soliga dagar och
fridfulla nätter med rosenröda drömmar. En tid
af heliga aftonstunder och tysta skymningar.
En tid då någonting harmoniskt, förut aldrig
anadt, sänker sig ned öfver verlden med
morgonrodnaden och dröjer qvar bland qvällens
skuggor, en tid då både arla och serla
sväfvade en sällhetens ande öfver Elfdala och dess
löfhyddor. Den var allestädes med oss, den
ledde våra steg, hviskade vid vår härd,
vakade vid vårt läger. Den salt der, ej med
brinnande kinder, begärliga blickar och bäfvande
hjertan; den satt der med leende kinder, med
förtroendefulla blickar och trygga hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
