Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦4»
sig att ett moln hvilade öfver min fästmans
panna.
Vi sutto länge tysta och jag började
redan något ångra min barnslighet, då ban helt
tvärt frågade mig om jag återsett
kammarjunkare Zellsings, sedan jag var på Norehjem.
"Hvarföre frågar du det, Olof?"
"Emedan jag vill ha’ svar."
"Hvad kan del intressera dig? — Ja, det
har jag gjort. Och jag tyckte hällre om
honom då, än förut."
"Du har således förr tyckl om honom?"
Hvarlöre kunde jag icke ha’ sagt det?
Men jag gjorde det icke. Jag rodnade i
stället, och i förvirringen var det. mer omedvetet,
ä« medvetet, jag höll inne ett svar.
"Tack Agnes, för din tystnad", sade han
och slöt mig varmt intill sig. "Jag finner
att du ej kan få e» osanning öfver dina
läppar. Tro mig, att jag tackar dig."
Mera af oppositionsanda, än för att
fördölja sanningen, svarade jag med aågon
häftighet, att jag en gång sagt det jag icke tyckt
om den personen,, i den bemärkelse ban gaf
åt ordet.
"Nedsätt dig icke sjelf,, älskade! sedair du
en gång visat dig upphöjd", sade han. "Det
är ej fråga om att du skulle egnat honom en
känsla, liknande den du ger mig. Men derför
bör ej ett så obefläckadt hjerta, som ditt,
förneka, att du gaf honom så mycket som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
