Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
så hängifvet, så brinnande i sitt allvar, att
hon vill inviga sig åt det lif, dessa röster
mana henne till, att de alltid skola återljuda
i hennes hjerta och der bli hennes vakt,
he»-nes tillflykt, hennes styrka, om framtideH skulle
pröfva. Hon gör månget heligt löfte. Hon
är viss, mer än hon någonsin varit, att hon
vinner det hon hoppas; hon böjer sina knän
vid den gröna kullen, beseglar med en varm
bön sina löften och sitt hopp och hon
uppstiger igen, vid del klockorna ringa, ty det
är lördagsafton, och de ringa till frid öfver
hvarje mensklig sträfvan.
Hon sitter der ännu länge. Hon är
lyckligare än någonsin. Hon är så taeksam för
hvad som beskärts henne. Hon känner att
hon ej längre, såsom hitintills, skall sakna
hvarken ett högre eller ett jordisk stöd. Hon
känner, att hon ej längre är ett ensamt
moderlöst barn, ulan en lycklig och älskad
qvinna, ej längre ett föremål för tvifvel och oro,
utan en ädel mans förtroendefulla
följeslaga-rinna och hans hjertas utkorade brud.
Och åter böjer hon sig ned. Hon kysser
den gröna torfvan och vänder tillbaka till det
hem, som varit heimes barndoms vänliga skydd,
att der mottagas af den vän, hvilken så i allt
sökt ersätta hennes plats, hvars hvilorum ho»
lemnat. Hon bringar den trogna vännen en
helsning från det heliga rnmmet och Gertru
omfamnar henne och säger endast: "Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
