Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
tryckningarne, lyckönskningarne likaså. I den
l)öljande mängden trängas vi från hvarandra;
men snart mötas vi igen på en aüskifjd plats
och äro "för oss sjelfva. Och han tar min
hand och säger, alt - det är så förunderligt,
att den lilla handen nu ändteligen är hans
med dess lilla evighetssymbol, och tillägger så
Iwrnsligt, den allvarsamme mannen, att han ej
längre känner igen den gamla verlden, knappt
sig sjelf, endast mig. Han säger mycket mer
och jag svarar endast med en fråga: "Är du
lycklig nu, du gamla gosse? Tror du på
lyckan?"
Han svarar med ett leende, så ljuft och
förtroendefullt, att jag känner mig bedröfvad,
utan att veta hvarföre.
Erik kommer till oss. Han har en lång
stund sett huru lyckliga vi äro och han
hemställer till min man om ban far med en
hand-kyssning bringa madame Björnstaad sin
hyllning.
Han får det gerna och han förklarar, att
vi begge nu täfla om första rummet i hans
hjerta, och han går derefter ifrån oss och slår
sig med framgång ut för alla tärnorna på
engång.
Äfven Even kommer till oss. Han
trycker min hand, men vågar ej utbedja sig mera.
Min man, som tror honom vara dödligt
betagen, föreställer honom att han hädanefter skall
kalla mig tant; men den unga löjtnanten skäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
