Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
tar bort det med den goda kontenans, som
visar att ban ej är alltför djupt träffad, Och
kallar mig allting omhvartannat.
Och återigen äro vi ute i hvimlet, hvar
på sitt håll. Fru Ridderfeldt ler så
uppmuntrande mot mig, hvar gång jag möter henne.
Jakobina kysser mig, när hon kan komma åt,
första brudtärnan trycker aningsfullt min hand,
Räcka Fandrem suckar och tänker måhända
att någon annan skulle passat lika bra till
madame Björnstaad, som jag.
Min man dväljes bland församlingens
äldste och vigtigaste. I den krets, som omger
honom, skramla penningar, så det höres vida
omkring och kurs och agio afhandlas med
sakkännedom af några köpmansfurstar från
Götheborg.
Slutligen kom supén, Den gick trögt och
tyst till dess löjtnant Even klingade i bålen.
Han hade nemligen utan svårighet förmått Erik,
som oaktadt mitt biträde aldrig hunnit bli
färdig med sitt tal till brudparet, att till sig
afstå den första skålen.
Even hade utan tvifvel på förhand beredt
sig på denna skål och det skulle visst mycket
grämt honom att se sin möda fåfängt använd.
Den hade troligen icke heller varit ringa; ty
talet var på vers, och jag svettas alltid
endast jag tänker på allt det hufvudbry rimmen
måste förorsaka. De voro likväl i löjtnant
Evens sång hvarken sökta eller tvungna, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
