Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Äfven denna vers mottogs med stort
bifall, jag tror störst bland de ogifta damerna,
af hvilka måhända en och annan icke haft
något emot att slå en dylik, af kärleksguden
sjelf virad blomsterboja omkring den
uniformerade Apollo-soneus egen guldsmidda nacke.
Brudens bifall gick han dock miste om; tv så
förströdd jag än var, kunde jag ej uudgå att
lägga märke vid ormen under blommorna,
representerad af den temligen oförtäckta
insinuationen, att "den svenska tärnan" varit den
eröfrande, i stället för att, såsom god ordniug
fordrade, låta sig eröfras.
Det är möjligt att jag debiterade Even en
tanke, som han aldrig hyst, och att endast
mitt eget, plötsligt vaknande medvetande sade
mig att jag, under mitt uppträdande på
Norehjem, visat mig (afsigtslöst, det vet Gud)
såsom en på byte utdragen sköldmö, för alt tala
i gammaldags stil, eller, för att tala i
nutidsanda, helt simpelt såsom en kokett. Otla
hade ju äfven häntydt derpå; och skall jag vara
uppriktig, så hade jag jemväl af andra hört
att mitt, för en så ung flicka, nog säkra sätt
af mången så tolkades. Sjelf är jag
naturligtvis böjd för alt bestrida en sådan tolkning
och att tillskrifva det orädda, att icke säga
djerfva, i mina repliker den omständigheten,
att jag umgåtts mera med herrar, än
fruntimmer, och att ingen qvinlig vän undervisat
mig om det älskliga behaget i lammets men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
