Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
käns hamn. Han kom nemligen af sig just
som han seglade in ibland skären och följden
var att han der förlorade både de älskvärda
farkosterne, passagerarne och till sist hela
talet, hvars upplösning dock blef den aldrabäsla,
ty del slutade med skallande skrattsalfvor,
hvari Erik sjelf af hjertans lust instämde.
En stund efter detta Eriks mästerverk såg
jag min far vinka åt borgmästaren i S. ..
(min gamla valsör), som icke länge lät en
dylik vink gå förlorad. Han klingade genast
i bålen och såg noga efter att alla voro
försedde med glas innan han började:
"Mitt herrskap! Det har vid några
tillfällen af vigt, vid åtskillige epoker och vexlande
öden fallit på min lott att utbringa en skål i
och för det allmänna. Dess välgång — jag
erkänner det fritt och öppet, hvarför skulle
jag neka dertill? — har städse legat mig ömt
om hjertat. Det har gjort så i fordomtima.
Hvarföre då icke äfven nu, då vår ärade värd
behagat öfverlemna ordet i min hand.
Den handen är svag: jag känner det; jag,
har känt dejt äfven under andra
omständigheter. Hvad måste jag då icke känna nu, då
jag talar icke för ett folk allena, utan för
tvänne, för tvänne och dock elt." (Bravorop
serdeles från svenska åhörarne).
"Det smickrande bifall som kommit mig
till del" — fortfor talaren, sedan han kastat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
