Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
"Nej lack!"
"Jo, älskade Agnes!" — säger Julie åter
bedjande — "låt oss göra det!"
"Stackars liten," — hviskar den yngsta
af tärnorna till sin syster — ^Wilhelm Palm
är visst bra vacker, men så långt.. ."
"Tyst!" säger systern med den sanna
uppfattning, som endast är hjertats — "tala ej
om något tråkigt."
"Nå, snälla Agnes?"
"Tack flickor! — om ni hjelpen mig af
med slöjan. Men sedan är jag alllid van att
hjelpa mig sjelf."
"Men lilla kära!" Räcka Fandrem klappar
mig kraftigt. "Ole kommer väl snart."
"Ja, ja! — det är sent."
"Kan ingen se, att vi böra gå ?" —
hemställer hon, som har hjerta.
Man ser del och tar godnatl. Många
handtryckningar, men inga ord.. .. Och jag är
ensam....
Jag slår på samma plats der de lemnat
mig. Jag ser en stund rakt framför mig, men
ser endast in till mig- Sedan vänder jag mina
ögon och ser äfven utom mig.
Men, min Gud, detta bländande himlaljus,
om det kunde släckas. Det förtager sjelfva
lampans sken, och dess strålar äro så
underliga och så lekande.. . Jag älskar icke dessa
lekar och hvarför falla de just der? ...
Hvarför? —- För att de skola visa mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
