Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
par små rosenröda tofflor. Och spetsarne på
den hvita nattdrägten, som ligger ordnad,
faller öfver hanten och genombryter den.
Jag ser detta, jag ser, att allt är väl
ordnadt och jag vänder tnig åter bort.
Och hvart vänder jag mig? — Dit jag
icke bordt.
Jag låser upp ett litet lås och yttrar:
"Min Gud! du förlåter mig, som vet att jag
ingen ond afsigt eger — men det bör dock
icke finnas."
Jag låser upp låset till min chiffonier och
trycker på en fjeder. En lönnlåda springer
fram och der ligger ett papper.
Jag säger åter en gång, i det jag
bemäktigar mig det: "Min afsigt är ju god, fast jag
förr borde handlat annorlunda. Men nu kan
jag icke." Jag ställer mig under lampan. Ett
rödt sken faller på ett par ord, som jag för
sista gången ser, de orden: "Agnes, det är
början — och det är slutet."
Ja det är ju slut nu. Hvarföre skulle icke
orden dö, då andan är död? Och jag går till
kaminen.
Men bör jag väl?... O, hade jag förr
omtalat att jag egt det! Jag kan ej nu. Och
jag kan ännu mindre lida, ait det finnes i min
ego. Nej, bort! bort från lifvet måste det.
Han skall få veta allt sedan — han skall då
förlåta mig och inse, att det är en finkänsla,
att jag ej vill ega ens skymten af ett minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
