Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Min blick var sänkt och jag sänkte den
ändå djupare. Och jag önskade att jag
kunnat begrafva mina ögon någonstädes, der de i
denna stund ej behöft sänkas för hans.
"Agnes!" — Han kom till mig, han slöt
mig till sin famn och jag trycktes ned
bredvid honom på den snöhvita kanten. Han
darrade, hans bröst häfde», han sänkte med makt
sina blickar ned i mina, — ban talade
afbrutet, men, kall som marmor, kände jag en
öf-vermensklig styrka och slet mig ur hans
armar och stod snabb som tanken i andra
ändan af rummet.
"Olof!" — sade jag — "haf misskund
med mig och hör mig!"
Han svarade ej och jag gick åter till
honom och satte mig frivilligt vid hans sida.
"Olof, gode Olof! Låt mig återse dig
sådan du alltid varit, mild och öfverseende, och
om jag är barnslig, så —"
"Så" — upprepade han med iskall röst
då jag ej fortsatte.
"Din ton är så besynnerlig, Olof! Jag mins
nu ej hvad det var jag ville säga, men tala
dock till mig med din gamla kära stämma."
"Jag har ingenting att säga", svarade han,
s«eg upp och nalkades dörren.
"Min Gud, Olof! hvad ämnar du?"
"Jag ämnar lemna dig."
"Gode, gode Olof, länk på hvad
menniskorna skola säga."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
