Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
för en sådan hädelse, lag kan ej lefva och
jag vågar ej dö.
Men åter fängslas min blick vid den stela
likbleka gestalten af min make. Om...
Jesus min frälsare 1... om ändå ... men nej!
den pregeln hedrager ej. Jag gömmer mitt
hufvud i olidlig smärta — men jag har
ingen ro. Ännu en gång ser jag upp. . . Är
det en synvilla, framgycklad af afgrundens
makter? Nej, nej! Han rör sig, lian andas,
han lefver....
Snabbare än ljuset är jag vid hans sida.
O Gud, stor i nåd och förbarmandel Han
lefver. Jag hvilar i hans varma famn, jag
känner hans hjertas ädla slag. Det var endast
en grym lek af månen. Hans kind hade sin
vanliga friska färg och hans öga sitt gamla
kära — ack, så kära och beskyddande uttryck.
Jag föll ned på mina knän, jag kysste
hans hand och jag bad honom tro på mm
kärlek, som kunde mätas med ingen annan,
än hans.
"Min Agnes !" säger han och jag har
aldrig hört en skönare musik. "Min Agnes l
Vore också din känsla ny, så är den sann.
Jag känner på ditt hjertas slag, att du nu
är min."
"Min känsla är icke ny, Olof! Det är blott
tron derpå, som är ny. Var viss derom."
"Jag vill söka bekräftelsen i dina ögon.
Låt mig se rätt djupt i dem."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
