Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
"Gerna, gerna Olof! men du får ej se i
dem, sedan jag börjat tala med dig, såsom
jag behöfver; ty de kunna ej uthärda din blick."
"Hvad du än skulle kunna säga, Agnes!
— jag kan tänka mig det värsta — så med
blicken i delta öga, som nu så huldt möter
mitt, behöfver du ingenting befara."
"Olof, förlåt mig, först att jag varit sådan
jag varit! men det är ej allt. Om jag
kunde .... o! att jag kunde... ."
"Försök!"
"Du har varit så god emot mig. Du har
gjort så myckel för mig, Olof! Jag har
eljest en bön till dig: fråga mig, jag kan
eljest ej tala."
"Skall jag kanske fråga dig, hvarföre du
var så rädd i afton?"
"Åh, det vet du, — det är en vanlig sak.
Fråga mig något annat?"
"Det är ej godt att fråga. Du vill att
jag af mig sjelf skall inse, det du kanske ej
haft tankar för mig allenast?"
"Det var icke alldeles så, min älskade,
ty du, endast du, har varit i mitt hjertas
tankar. Men nu kan jag dock omtala för dig, att
det fanns ett minne från en tid — du vet —
som jag icke berättat dig."
"Gör del nu, och var ej orolig. Jag vet
Agnet Telli ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
