Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
lycka och sällhet, än Ole Björnstaad för
närvarande syntes erfara. Jag skulle ej varit
qvinna om jag ej begagnat mig af denna
fördel. Jag gjorde det omedvetet. Jag älskade
honom lika mycket som förut, men jag
oroades ej såsom fordom eller i en senare tid
vid en ogillande blick eller ett bestämdt ord.
Men jag upprepar: min tid var kort.
Så obestridt var dock icke mitt välde, att ej
små tvister uppkommo, hvilka kunde räcka så
långe en tunnel räckte. Men en och annan
gång kunde han dock taga dessa små
orolig-heter allvarsammare och frågade mig då om
jag ej kände ett behof af hans gillande. Och
då jag kunde svara litet sväfvande härpå,
förklarade ban det såsom ett uppenbart bevis på
att jag ej älskade med en hustrus sanna hän- .
gifvenhet. Han kunde aldrig säga mig något
svårare, kanhända emedau han ej var så långt
från sanningen, ehuru jag då ej ens för mig
sjelf tillstod det.
En gång försökte jag genom skämt vänja
honom af med denna klagan öfver min brist
på hängifvenhet. Hur väl jag minnes det
samtal, som deraf följde. Det förändrade alldeles
våra roler och jag kan nästan säga att det
lade grund till hela vårt blifvande
äktenskapliga lif.
"Det finnes endast ett sätt hvarpå denna
brist hos - mig kan hjelpas" — sade jag —
"och det är att du försöker att sjelf bli en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
