Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
högst få, erfara den i sin skönaste och högsta
fulländning. Uteslutande tillhör det
äktenskapet och sådane tinnes icke många i dess
sanna betydelse."
"Det bandet anses dock i allmänhet ej vara
det starkaste, hvarmed Gud förenat
menniskorna."
"Hvilket är då starkare?" frågade han
lugnt. Men en färgskiftning flög öfver hans
ansigte.
"Jag har ej sagt mig kunna afgöra det."
"Del är väl moderskänslan du menar, och
äfven den är en god gåfva af Gud. Men
såsom alla ofrivilliga instinkter är den ingen
urbild för något fullkomnadt eller evigt. Den
kan delas på flera och har således ingen
fullständig enhet, ingen koncentrerad styrka och
förutsätter icke någon fri eller naturlig
själssympati. Saknas en sådan sympati, så
innebär denna känsla intet löfte för evigheten, ty
den är af försynen förlänad gemensamt till
alla skapade varelser och icke ensamt till
menniskan. Således kan den aldrig bli det
högsta, aldrig mäta sig med den frivilliga
själarnes hängifvenhet, den innerliga förening, hvars
fortgång ingen död begränsar och hvars namn
liksom väsende, betecknas med äktenskapet,
emedan den är lika odelbar som oupplöslig."
"Men Olof! om det vore så, hvarför skulle
då så få sanna äktenskap finnas?"
"För att menniskan är ofullkomlig, än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
