Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
elt, än i ett annat, men oftast i det, att
ingen är tillräckligt trogen emot sig sjelf, för
att vara det emot en annan. Dessutom
fordras äfven dertill en känslans djup, en själens
kraft och en religiös lifsåskådning i högre
grad, än en hvar är mäktig utaf. Och de,
som äro det och ändå ej älska rätt, ha’
genom någon Guds afsigt säkert denna lycka
lillgodostående i ett annat lif. De ha’ haft
något annat uppdrag här att fullända, med
hvilket denna känsla ej kunnat förenas."
"Du tror då att alla skola bli delaktiga
af den äkta kärleken i en annan verld?"
"Jag vågar mig ej bedöma Guds
underbara råd, dock synes det mig nödvändigt, för
all naturens enhet, att kärlekens lycka måste
bli allas bestämmelse, som äro den värda. Då.
för den yttre existensen en full förening är
nödvändig, huru mycket mer i fråga om
själarne måste den då icke vara nödig. Ingen
menniska är sig sjelf nog. Den öfverflödiga
kraften längtar att med sig förena svagheten,
den kalla visheten trånar efter godhetens
värma. En lon bildar ingen harmoni. Tvänne
fordras och det är kärleken som
sammangjuter dem, det är kärleken, som skapar
menniskan på nytt, derigenom att den gör ett
oupplösligt helt af tvänne ofullständiga hälfter."
"Jag skulle vilja antaga allt detta, äfven
jag, om det ej vore, som jag förut sagt, så
få motsvarigheter i verkligheten, så få själar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
