Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
satt honom så oafbrutet, att han icke mycket
annat medhunnit. Det var en mycket elegant
och belefvad ung man, för öfrigt en gammal
bekant till mig, med ett ord det var —
kammarjunkaren von Zellsings."
Jag borde väl hafva gladt mig att jag utan
ringaste hjertklappning, utan tecken till
rodnad kunde höra det namnet så oförväntadt,
men jag gjorde det ej. Tverlom tänkte jag
med sorg på allt hvad min man sagt om
kärlekens evighet och var böjd att anklaga mig
för trolöshet.
"Ja, madame!" fortfor Olof i glädtig ton.
"Så har jag då sett ditt ideal och får
erkänna att du haft rätt god smak; dock icke för
att jag just fann något serdeles manligt hos
honom — det tycks vara temligt förbi med
karlen. Men en fulländad elegant i alla fall
och ett vida mer blygsamt och värdigt
väsende än jag föreställt mig. Seså, jag kunde ju
aldrig fördelaktigare ha’ yttrat mig om en
rival?"
"Ånej ; men jag förstår ej hvarför han
kom just nu. Hörde du händelsevis det?"
"Det var ej för din skull, det endast vet
jag, ty vår hemkomst var för honom en
surpris. Emellertid tyckes han icke vara
obenägen att förnya bekantskapen, ty ban låfvade
att besöka oss nästa sommar, då han i alla
fall skall helsa på några slägtingar ban lärer
ha’ i Kristiania,"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
