Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
"Åh, det tror jag icke att han besvärar
sig med", svarade jag likgiltigt och steg upp
för all taga godnatt af min far. Men di jag
besinnade att det var sista gången i hans och
milt gemensamma hem, kom en darrning
öfver mig. Jag stödde mig mot stolen och
drog en djup suck.
Min far kunde icke fatta min känsla, han
såg sillan förhållandena på samma sätt som
jag; och då Olof lutade sig emot mig och
kärleksfullt hviskade några ord om huru jag
skulle få återse mitt gamla hem när jag
önskade, förstod min far ännu mindre, utan,
anmärkande alt jag ej såg kry ut, gjorde han min
man afsides en fråga som ej skulle nå mig.
Min man såg i första ögonblicket bestört
ut, men sedan han skickat en blick till mig,
som jag med ett uppriktigt leende mötte,
återfick han lugnet och gaf ett negativt svar.
Min far skakade sitt hufvud i alla fall,
kysste mig på pannan och tog mitt godnatt,
alldeles som vanligt.
Uppkommen på vår gamla brudkammare,
kände jag mig ytterligt nedslagen, slog min
arm om min man och yttrade:
"Jag undrar hur det år härnäst vi
sitta här?"
"Nu skall ej min älskling bli sentimental
eller jemmerlig", svarade han, knäppande mig
med två finger, på kinden. "Hvarför skulle
icke aili vara som det är? Vi ha’ ju ungdo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
