Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Detta afväpnade mig alldeles, men vid
kaffebordet repade jag mod igen.
Innan Olta, som hitintills serverat både
mig och min man, hunnit att fatta
kaffekannan, tog jag den sjelf och lagade mig till att
slå i åt Olof. Men olyckan var den att
kannan var tyngre, än jag beräknat, så att den
nära fallit ur min hand, om Otta ej passat på
och med halft våld befriat mig derifrån under
yttrande: "Du är alltför fin och ömtålig alt
besvära dig med den eller någonting i
allmänhet taladt Låt mig hjelpa dig och bry dig
aldrig om något, som jag kan uträtta."
"Kära svägerska!" svarade jag rodnande,
men dristigt. "Jag tackar för din
uppmärksamhet, men hvad i allmänhet taladt angår,
skall jag naturligtvis besvära mig med hvad
som tillkommer mig."
Otta kastade härvid endast en bjick öfver
till sin bror. Jag gjorde detsamma, men han
tog på sig en min, som påtagligen uttryckte,
att han förr skulle vilja låta stena sig, än
förstå våra blickar. Jag steg upp, satte mig vid
fönstret och kände hela bitterheten af en
sådan början. Jag ogillade Olofs envisa lystnad
och väntade ännu fruktlöst på ett välvilligt och
medlande ord.
Otta, som uppenbarligen ansåg mig slagen
ur brädet, var icke sen att fullfölja sin seger.
Hon flyttade sin stol alldeles intill broderns
och började en högljudd konversation, ingalun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
