Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
tillvaro, men så ofta den ena dör, skänker den
alltid lifvet åt en annan, och så i obegränsad
oändlighet. Det blef nu mera icke någon öppet
visad, men en dess bittrare hemlig antipati
emellan oss och förstucken äflan att vara främst
i Olofs tankar. Jag afskydde henne, likasom
hon mig, i denna täflan. Enda skillnaden tåg
deri, att hon hatade mig, mer än hon älskade
honom. Jag älskade honom naturligtvis mer,
än jag kunde hysa någon annan känsla.
Emellertid voro Olof och hon åter
försonade och jag fruktar att jag nog djupt ogillade
min man derför. Jag stod visserligen i iutet
afseende tillbaka för henne, men det plågade
mig mer än det måhända bort, att han och
jag kunde hysa så skiljda sympatier. Hon var
idel uppmärksamhet mot honom, synbart ännu
mer än tillförne, ocb det visade sig icke minst
i den omständigheten, att hon i hans närvaro
var besvärande förekommande mot mig.
Ja, bon var förekommande — och hade
dermed ftinnit ett nvtt sätt alt plåga mig.
Oaktadt jag efter det skildrade uppträdet ej hörde
henne uttrycka några bestämda afgöranden, utan
att först ha vädjat till mig, eller utan all hon
på förhand känt mitt gillande i saken, lät hon
mig dock nu, på ett annat vida förargligare sätt
känna bela det bittra medvetandet af att
endast vara aderton år.
Hon var artig. Jag var, oaktadt aili hvad
Olof yttrat om motsatsen, alltid i hermes hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
