Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
svägerska och jag sutto för oss sjelfva i
salongen och arbetade på julklappar. Från en
i allmänhet hållen diskussion om temperaturen,
kommo vi in på frågan om serskilda lynnen
och jag yttrade då alt af alla jag kände, hade
Olof det bästa och traukilaste.
"Har haft." — rättade hon.
"Jag kan ej finna att det är förändradt"
— svarade jag — "åtminstone har han ej
gifvit mig anledning att antaga det."
"Det är möjligt, men förändrad är han.
Hur skulle också annat vara möjligt."
Jag kände på mig, att om samtalet
fortsattes, det ej skulle slutas väl, och teg
derföre. Men hon var ej så försonligt stämd
och återtog derföre inom kort med en suck:
"Jaja, stackars Ole!"
"Hvad menar du med det der, Otta?"
"Jag menar alltid hvad jag säger."
"Du beklagar således din bror?"
"Nå, än se’n då?"
"Då man beklagar en man inför hans
hustru, så förolämpar man den senare, bör du veta."
"Det är en sak jag ej kan hjelpa" —
svarade hon med en så hånfull ton, att jag icke
var mig sjelf längre mäktig.
"Du påstår således alt din bror är
olycklig" — utbröt jag häftigt — "och gör mig
ansvarig derför."
"Jag påstår ingenting. Jag endast talar om
ett faktum" — sade hon kallblodigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
