Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
qvarhålla honom, men saknade krafter dertill.
Min svägerska stannade emelltid qvar och
inväntade läkaren, som också snart anlände och
på hennes fråga, hur han nu fann mig,
ora-kelmessigt yttrade:
"Min bästa fröken! Vi äro urståndsatta att
göra underverk. Jag bör icke ge för mycken
förhoppning. Jag vill dermed icke säga att
ej det unga fruntimret kan lefva; men det
torde också slutas med allmän aftyning."
Efter dessa ord, som icke inneburo för
mycken uppmuntran, gaf han några mindre
sväfvande föreskrifter och aflägsnade sig.
Sedan Otta ledsagat honom ut, nalkades
hon mig, seglande fram utefter det
mattbe-lagda golfvet, lika tyst och blek som en
andeskepnad. Hon drog undan förhänget och,
ehuru jag i detsamma slöt mina ögonlock, kände
jag dock hennes blick genomtränga mig under
det hon yttrade: "Jag visste det — tiden var
ännu icke inne."
Hon hade rätt — tiden var ännu icke inne.
Nästa gång den vigtiga personen återkom,
hvilken förutsagt hvarjehanda möjligheter, fick
ban bestämdare förklara alt jag var utan fara.
Jag betviflar ej — fast Olof sagt mig att han
ej ett ögonblick kunnat förena mig och döden
i sina tankar — att ban dock blef så glad,
som endast han kunde bli, öfver detta intyg.
Jag tillfrisknade långsamt, och i synnerhet ville
ej mitt lynue på långe återtaga sin jemnhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
