Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Naturen har ämnat honom dertill. Han
dansar väl. Han tycker om dans. Han tycker
om sin egen person. Han tycker äfven om
sin moitié och, finnande behag i allt, förfelar
han sällan att behaga sjelf.
Min löjtnant öfverträffade såtillvida sina
yrkesbröder, att han under en paus förklarade
mig, med den kraft endast en löjtnant kan ge
åt sina förklaringar, att han ville ega en
evighet att tillbringa på sådant sätt, eller med
andra ord, dö i en vals. Det skulle emellertid
icke bli hans lott, ty han gick lefvande
derutur och äfven oförändrad, dock måhända
med en lifligare hjertklappning och en
högre färg.
Äfven mitt hjerta slog med dubbla slag,
icke för denne eller någon viss dansör, utan
för dansen i allmänhet, för lifvet och yran
omkring mig. Ack! jag borde ha’ misstrott
denna yra, som jag kallade glädje. Jag borde
insett alt den angrep mig våldsammare än
tillbörligt var, och att den endast var sorgens
förebud. Men jag gjorde det icke. Jag
kände behof af att fritt utgjuta delta öfverflöd af
lif, som uppsvallade inom mig, och jag
tänkte endast på all tillfredsställa det.
Balen steg i glans. Hvart man vände sig
hviskades komplimanger, vexlades ljufva ord,
ljufvare blickar och de ljufvaste småleenden.
Unga leende flickor med rodnande kinder och
längtande fötter gungade sina smidiga former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
