Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
En lugn, kall blick och ett ointresseradt; "Så
lifvad du ser ut!" afkylde mig också
fullkomligt; och då min moitié i detsamma infann sig,
började jag ånyo med honom den svindlande
dansen och försökte alt åter glömma min man.
Hans sätt då vi, efter balens slut, kommit för
oss sjelfva, var också sådant, tyckte jag, att
jag ingenting klokare kunde taga mig till, än
alt framhärda i denna glömska.
Följande morgon lät min man underrätta
111ig att han var hindrad af sin post att
deltaga i frukosten på vanlig tid.
"En långsam post" — tänkte jag, lekande
med sockertången, ännu i half förväntan, då
klockan slog elfva. "En långsam post,
synnerligast som han näslan ingen sådan kan ha."
Jag ringde; jag visste ej hvarföre. Jag ville
ju ingenting.
"Ringde madame ?" — frågade Margit, som
Otta välvilligt afståtl till mig.
"Nej!... Men vänta . .. sätt den der
nykomna buketten i vallén." Det skedde och
Margit aflägsnade sig.
Jag skulle således ännu längre bli ensam
med min frukost och mina gårdagsminnen.
Nå, det kunde icke hjelpas och var ej skäl
att ängslas öfver. Jag kände till vissa
svartsjuka anlag hos min man. Jag föreställde mig
dessutom att svartsjuka hörde till alla äkta
män och alt min man var en vaulig äkta
man. Alla män bli förr eller senare det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
