Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
tanka för mitt lugn midt i sin bedröfvelse och
öfver mig sjelf vid åtankan på de skrifvelser
jag förr emottagit, så helt annorlunda till både
form och anda. O, att du sett det, Ole
Björnstaad! Du hade icke bättre velat se.
Huru missnöjd med mig sjelf betraktade
jag icke nu allt både utom och inom mig.
Huru mörk i det ensamma hemmet syntes icke
•i
nu skymningen! Huru dyster den antågande
natten! Och hvilka goda föresatser gjorde jag
ej! Dock huru flygtiga voro icke dessa
intryck, huru rotlösa dessa föresatser.
Det blef sent på qvällen. Snön
återspeglade i mildrad glans det af inga moln
bortskymda himlaljuset. Lamporna i staden
tändes. Bjellror klingade genom den tunna stilla
luften och trafvare efter trafvare ilade förbi
till det rikt skimrande hus, der aftonens fest
gafs. Då jag lutade mig fram, kunde jag se
några hastigt försvinnande figurer afteckna sina
skuggor på den glittrande snön, tonerna
återljödo i min inbillning och starkt frestad ett
ögonblick var jag. Men min man skulle
säkert komma hem redan denna natt. Han ville
surprenera mig och då ville jag äfven
surpre-nera honom.
Emellertid kom ban icke. Jag satt ännu
uppe, klockan slog tolf, men han var ännu
osynlig. Min skrämda inbillning började
framkalla tusen äfventyr och olyckshändelser.
Klockan slog ett, tu, tre och jag blef ännu mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
