Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan jag låtit duka af, yttrade han med en
ton, som om han talat om väderleken: "Jag
reser kanske hem på allvar nästa vecka. Jag
har inga sympatier för detta lif, och du
inser troligen ...."
Jag afbröt honom med att lägga min hand
på hans läppar. Mitt hjerta började klappa,
jag rodnade och jag darrade, då han aktsamt
drog min hand undan och i samma lon fortsatte:
"Om du fruktar att följa med mig hein,
så skall du göra som du behagar. Jag
fordrar inga uppoffringar och vill ej lägga något
tvång på dina böjelser."
"Naturligtvis följer jag dig" — svarade
jag knappt hörbart; och jag kunde icke
hindra alt en stor tår föll på hans hand belt
oförvarande, då jag närmade mig och tillade: "jag
är icke så obenägen dertill, som du kanske
tror, Olof."
"Ånej! jag ser det. Men spara dina
tårar. Det har aldrig varit min mening att
pröfva dig så hårdt. Dessutom flyttar jag väl ej
belt och hållet. Jag skall resa hit emellanåt;
ty uppriktigt sagdt, Agnes, jag tror mig icke
böra lemna dig för mycket på egen hand,
ehuru jag ej skall komma at l besvära dig."
Mitt hjerta sammanpressades. Det var
förbi med min önskan att följa honom. Jag
svarade icke, men jag gaf honom en blick till svar.
Han gaf mig den tillbaka och så skiljdes vi.
Och skilj da blefvo vi på långa tider. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
