Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
förlorat ett blad i manuskriptet och att
glasögonen fallit i golfvet och gått i kras.
Slutligen, då jämren och eländet hunnit sin
högsta höjd, framträder grosshandlaren M.,
en gammal grånad alpjägare, och uppdagar att
han varit kastelianens hustru behjelplig att
förbyta hennes och riksgrefvens barn, så att den
fattige artisten helt hastigt och lustigt blir
riksgrefve och, hvad ännu lustigare är,
riks-grefven blir artist och alla de älskande få
hvarandra, utan mehn för rang och rikedom;
hvar-uppå allt upplöses i den ljufvaste harmoni och
alla förenas i en kärleksfull grupp....
Oaktadt det ej är vanligt att applådera vid
dylika tillfällen, var dock förtjusningen så
mäktig, att vi knappt slutat, innan en orkan af
handklappningar och bravorop utbröt och hela
sällskapet inropades.
Såtillvida var allt godt, men dèt var något
annat, som ej var godt.
Kammarjunkaren, som äfven nu, likasom
vid repetitionerna, iakttagit ett oklanderligt
lagom, glömde sig under en léte-à-téte med
ka-stellanens dotter, just den ömmaste eller då
han efter hårda strider ger vika för modrens
böner och skulle för alltid taga afsked af sitt
hjertas utkorade. Han yttrade nemligen med
en öm handtryckning och med en alltför
naturligt bruten röst: "Farväl, Agnes/" —ehuru
jag för tillfället hette helt simpelt Anna.
Förskräckt kastade jag i detsamma blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
