Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
som tynger mitt sinne och som du öppet och
innerligt skall besvara, om du ock vet att det
smärtar mig. Har jag i ringaste mån
sjunkit i din tanke på samma sätt som i
verldens ? Du vet ju hur grym och orättvis denna
verld varit."
"Du borde ej gjort den frågan nu, men
jag skall svara uppriktigt. Verlden bar
måhända varit grym mot dig, men orättvisare kan
den vara. Du har gifvit den stora
rättigheter att döma, vi kunna ej dölja det."
"Jag har således sjunkit i din aktning
liksom i din kärlek?"
"Envisas icke med att fråga mig" — sade
han med någon häftighet. "Begär icke at» den
make, som hör sin hustrus namn föraktligt
upprepas af de lumpnaste vcrldsmenniskor, skall
döma, huruvida sådant kan vara möjligt utan
all skuld å hennes sida."
"Jo, Olof! den som aktade och ärade sin
hustru kunde både döma och frikänna."
"Den som aktade och ärade sin hustru,
sedan hon, lik andra verldsslafvinnor, gifvit sig
under männernas djerfva blickar, oskärats af
deras orena tankar, fläckats af deras tvetydiga
leenden, kränkts af deras smicker — den, ja
den, men ingen annan, kan uttala en
ovilkorlig frikännelse; den, men ingen annan, kan hos
sin maka ännu återßnna den moraliska
jungfrulighet, hvarförutan ingen skuldfrihet finnes."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
