Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29-2
återseende han kallade mig så. Harm och
blygsel färgade mina kinder. Men han såg det ej,
utan fortfor lifligt:
"Agnes!... Hvarföre skulle jag ej
begagna mig af stunden ? Jag har länge längtat efter
den. Jag har i mitt hjertas armod hoppats
att om jag ännu blott en gång finge se er,
finge sänka min blick i er. .."
"Herr kammarjunkare" — afbröt jag —
"jag förstår ej med hvad rätt ni vågar tilltala
mig i denna ton?"
"Hel är i ingen lon och i ingen anda, min
fru, som icke såväl det närvarande som del
förflutna kan rättfärdiga. Det är ingenting,
som kan såra er i edra närvarande
förhållanden. Jag begär ju icke nu något af allt det
jag en gång så dåraktigt hoppades på. Jag
begär ej mer, än hvad ni utan
samvetsförebråelse kan ge den förste tiggare ni möler.
Fattig och arm på lifvets högsta glädje,
förskjuten af både verkligheten och hoppet, är en
ädel själs deltagande den enda hugnad jag
ännu kan vinna af lifvet. Om ni kan, ni, som
så rikt för andra slösar med ert rena hjertas
håfvor, om ni kan, så skänk äfven mig en
gnista af den tillgifvenhet, ni egnar många andra
af edra vänner. Det är allt hvad jag begär."
"Ni är alltför anspråkslös, kammarjunkare
Zellsings!" yttrade jag i en ton, som utan
Ivif-rel röjde huru föga jag trodde på hans anspråks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
