Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
löshet, men också huru gerna jag skulle vilja
tro derpå.
"Det var således för mycket, äfven det,"
återtog han bittert. "Ni har er gamla
tanka om mig. Men tro mig, min fru, sedan jag
lärde känna er, är myckel förändradt och hvem
skulle också, ulan alt sjelf förädlas, kunna
betrakta ett väsende, i hvars ljusa närhet allt
förklaras i skönhet och harmoni. Oin
verlds-slaggen ännu befläckar min själ, är det
dess-niera skäl alt ni ej väuder cr ifrån mig, då
ni vet att en enda af edra rena blickar skulle
göra den cn grad mera fläck fr i. Låt mig be
om en sådan blick! Låt mig hoppas alt min
vänskap i minsta mån äfven kunde bli något
för er."
Ehuru ung, var jag ej ovan vid
passionens språk och saknade hvarken förmåga eller
vana att motslå dess djerfva kraft; men emot
delta blygsamma språk, så rikt i sin värma
och så doftande af ridderlig hyllning, var jag
vapenlös under närvarande förhållanden. Huru
olika talade han icke med en annan! Hvilken
tro hade han icke, hvilken gudom var jag ej
i hans hjerta! Jag gjorde, som många qvinnor
gjort i dylika fall, det farligaste af aili: jag
jemförde. Jag återkallade i en olycklig slund
alla de prof jag redan haft på bristande
sympati med min man, både i kärlek och andra
förhållanden. Jag längtade efter denna
sympati och dåradcs, liksom mången både före och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
