Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
men ända tilldess den at’ sig sjelf började flyta
lugnare.
Jag ställde mig i det öppna fönstret. Jag
säg östern småningom purpras. I)et låg
någonting heligt och stilla i stunden och jag
böjde mill hufvud och önskade att få dö. Neil
snart kommo andra önskningar, i och med
detsamma jag med lugn kunde skåda in i min
själ och se den underbara omstörtning dessa
timmar frambragt. Min känsla var ej längre
det gömda fröet, som osynligt gror i jordens
mull, var icke längre det omedvetna barnet,
som hemtar sin näring vid moderns bröst.
Kärlekens frö hade slagit rot i full blomma,
barnet hade växt ut till mandom. I del
ögonblick jag var på väg att förlora hvad jag
hitintills ansett såsom ringa, fann jag att detta
ringa var allt. Kärleken, den sanna, eviga,
hans kärlek hade vaknat inom mig och
ge-nombäfvade hela min varelse. Det var
förfårande otroligt, men lika förfärande sannt.
Jag hade sett den man, som förgiftat min
ungdom, som kommit mitt hjerta alt klappa af
sinnenas villa, som kommit mina kinder alt
brinna af blygselns glöd; jag hade sett honom
i hans lägsta lidelser, stegrade till ursinnig
passion. Jag hade skådat randen af det
farliga haf, der jag, ännu på afstånd, trott
passionernas vindar leka så berusande; och jag
hade funnit dem förgiftade. De hade sjelfva
drifyit mig med storm tillbaka in i min rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
